Civila är ofta mer mottagliga för kultur än för öppet politiska budskap. Det är tacksamt för de stater som driver sin agenda bakom en kulturell front. Diktatorer och autokrater kan effektivt sprida propaganda via exempelvis teater, konst, musik, filmklipp och memes, uttryck som kan konsumeras fritt i demokratiska västländer. Hur väl rustat är Sverige för att kunna identifiera och motverka sådan påverkan?

Ett ”kulturkrig” pågår i världen och ett exempel är Ryssland som länge har använt kultur för att påverka omvärldens inställning till landet och dess förda politik. Sedan invasionen av Ukraina i februari 2022 har Ryssland ålagts med sanktioner och bojkotter, och dessa har införts även på kultur. Denna vinter har vi sett rubriker i svenska medier då bolaget bakom den turnerande baletten Svansjön misstänks ha kopplingar till ryska St Petersburg Ballet Theater. 

Kultur kan utgöra en mjuk makt för att generera idéströmningar som är gynnsamma för den väpnade gruppen eller staten. I mer radikala former kan kultur också uppmana till våldshandlingar och demonisera andra länder och grupper.

Majoriteten av utländska kulturuttryck är berikande snarare än skadliga. I dagens försämrade säkerhetsläge bör vi dock öka vår medvetenhet kring fenomenet och beakta hur budskapen som finns mellan raderna sprids och hur de påverkar oss.

• Går detta att förebygga? Är det i så fall politikens eller kultursektorns ansvar?
• Hur säkerställer man att exempelvis en teateruppsättning är fri från oönskad statlig inblandning?
• Finns europeiska exempel för Sverige att lära av?